Nu har det gått drygt tio månader sedan vi hade vårt sista ”riktiga” körrepetition 9 mars, som vanligt med Dagny och hel kör. Föga visste vi då om vad som väntade oss. Det började varnas om en kommande värre influensa, kanske rent av en pandemi. Den påföljande veckan ställde vi in, men enades vid körstyrelsens möte på torsdagen om att det förhoppningsvis skulle räcka med att pausa verksamheten fram till slutet av mars. Vi hoppades då kunna ändå hålla kvar den pågående planeringen, framför allt vad gällde Earth Hour och sommarens roliga föreställningar med Parkteatern som vi redan hade varit på uppstart med ute på Djurgården.

Men vi vet ju alla hur det gick, ett långt uppehåll bortsett från ett mindre framträdande med en begränsad skara, med avstånd, på Bergholmstorpet. Sommaren gick, pandemin lugnade sig och vi såg fram emot hösten då vi kunde börja igen. Vi startade utomhus vid Skarpatorpsskolan, så roligt att ses och få sjunga tillsammans. När det blev för kallt och mörkt, flyttade vi inomhus, med en mindre ”riskgrupp” och en större grupp. Men tyvärr kom den andra vågen med pandemin, med betydligt skarpare restriktioner, så även dessa repetitioner fick ställas in, samt olika julsjungningar som inte kunde bli av.

Så vad gör då en kör som inte kan ses? Svaren är många och jag tänkte återge några av de beskrivningar som jag fått: Några (i styrelsen) hade turen att fira jul redan 19.12 utomhus på trottoaren, lyckosamt eftersom det var den enda soliga dagen i december! På julafton blev det för flera i kören kylslagna möten med familj, släkt och vänner utomhus, med glögg och kaffe med dopp, eller litet julbord. Någon grillade korv och sjöng julsånger. Vi stod påpälsade, eller satt på bänkar eller på liggunderlag. Så långa firanden blev det inte men glädjen att ses var ändå stor. De som ändå sågs inomhus, hade först varit i karantän för att göra det lite säkrare men ingen har nog kramats som vi annars brukar. En körmedlem sjöng från sin balkong kl. 20, något som man gör på många ställen, någon låg ensam i Covid och fick matkasse utanför dörren. En styrelsemedlem cyklade ut till Flaten och tog ett vinterdopp, det låter härligt men kallt! Några har berättat om firande via Zoom, med julgröt och julklappsutdelning. Dessutom har det under helgerna funnits ett rikt utbud av konserter och framträdanden på TV, eller via nätet, som exempel kan nämnas Berwaldhallen och Konserthuset. Jag såg att en kör hade adventskalender med lucköppning varje dag via Facebook. Den som inte såg SVT1;s Luciakonsert, rekommenderas att leta upp den på SVT-play.

Nu är det nytt år, ljuset vänder åter och det har kommit snö. Men pandemin fortsätter och de stränga restriktionerna består tills vidare. Vårt hopp står nu till de vaccinationer som har påbörjats. Alla äldre inom Särbo har vaccinerats och ni som jobbar inom vård och omsorg har också fått börja och sedan de som är 70plus. Vi kan räkna med att restriktionerna kommer att förändras vartefter som vaccinationerna genomförs och antalet smittade går ner. Kanske kan vi börja att repa igen i lite mindre grupper till en början och så småningom hoppas vi att våra pausande medlemmar också kan komma tillbaka.

Efter vårt styrelsemöte i mitten av februari återkommer vi med vidare besked om planeringen och till dess sjung hemma och håll avstånd ute. Mitt mantra är: först vaccin, sedan sång och många kramar!

Lotta Berg Eklundh

Krönikör i Näktergalningarnas styrelse